Det är tre utpumpade skådespelare som tar emot på Stadsteatern. Anna Bjelkerud, Frida Röhl och Nina Jeppsson är mitt uppe i repetitionerna av Jonas Hassen Khemiris pjäs Vi som är hundra, som får urpremiär i Göteborg. Ensemblen jobbar från tio till tre på dagen och sedan mellan sju och tio på kvällen. Däremellan läser skådespelarna text, men trots att arbetet syns som en liten skugga under deras ögon är det inte svårt att få igång samtalet. Vi som är hundra är en pjäs som engagerar sina skådespelare.
”Döden”, ”sexualitet”, ”makt”, ”vad är en människa”, ”vad är ett politiskt subjekt”. Där har du de teman trion radar upp när de berättar om arbetet med pjäsen. Ingenting man avhandlar på en eftermiddag.
– Nej, men vi har pratat jättemycket. Diskuterat olika saker och sedan har vi testat att göra olika uttryck. Ibland blir det riktiga katastrofer, ibland blir det helt fantastiskt, säger Frida Röhl.

För regin står Mellika Melani som gjort succéer som Ebberöds bank och Ulrike Maria Stuart på Teater Tribunalen i Stockholm. Från Tribunalen har hon tagit med sig en experimentell arbetsmetod som på många sätt skiljer sig från den vanliga på Stadsteatern.
– Det viktiga är att vi inte har sökt några svar. I och med de här experimenten tar man reda på till exempel ”vad är döden för dig” och ingenting är rätt eller fel, säger Anna Bjelkerud, den enda av de tre huvudrollsinnehavarna som tillhör Stadsteaterns fasta ensemble.
För henne har mötet med Mellika Melani varit omtumlande.
– Det känns verkligen som om jag ingår i ett konstnärskollektiv. Alla har varit väldigt delaktiga och vi har skapat den här föreställningen tillsammans, säger hon.

Frida Röhl har som konstnärlig ledare på Teater Tribunalen arbetat mycket med Mellika Melani. Hon fyller i resonemanget:
– Jag tror ofta att man tänker att när man gör teater så har man ett budskap som man ska ge publiken. Vi har inte riktigt jobbat så. Vi har jobbat med att sätta igång frågor om dramatik, eller sexualitet, eller våld som liksom spinner iväg åt olika håll. Sedan ser man var det landar. Förhoppningen är att publiken gör föreställningen till sin egen på samma sätt som vi har gjort texten till vår egen.

Texten är skriven av Jonas Hassen Khemiri och tillkom delvis som en reaktion mot Israels invasion av Gaza. På telefon från Berlin berättar han för GP att kriget i Gaza på en och samma gång väckte olika reaktioner inom honom.
– Det finns den 15-åriga delen av mig som vill ut och demonstrera och den 60-åriga delen som blir allt mer orolig över att jag inte har familj och barn. Jag skrev pjäsen i en period när jag kände att mina ord plötsligt var fjuttiga och värdelösa i förhållande till saker som hände i den så kallade riktiga världen. Grundupplägget kommer från en känsla jag har haft ganska länge. Det är en känsla av att vara kluven i fler personer samtidigt.
Den känslan resulterade i en pjäs om en kvinna som dör, men återföds i tre kroppar. En ung, en medelålders och en gammal inkarnation av samma person gör sedan upp om hur hon ska leva sitt liv. Frågan om huruvida, och i så fall hur, man kan och bör engagera sig politiskt är central, men Jonas Hassen Khemiri vill inte kalla Vi som är hundra för en politisk pjäs, snarare en pjäs om politik.
– Det är inte en pjäs som manar till förenklat uppror, utan mycket mer en pjäs om hur svårt och meckigt det är att vilja allt, säger han.

Frågar man skådespelarna om de tycker att pjäsen är politisk får man tre helt olika svar. Ett snabbt ”ja” från Nina Jeppsson, ett ”nej” och ett halvt skratt från Frida Röhl och ett ”man kan vrida och vända på allting” från Anna Bjelkerud.
– Min ingång i det här, det jag jobbar med, är en politisk verksamhet. Det är det jag strävar efter Man skulle kunna sammanfatta berättelsen som frågan ”vad är engagemang”, eller ”Vad är en människa, säger Nina Jeppsson.
Frida Röhl reviderar sitt nej:
– Man skulle kunna göra den här pjäsen som bara en existentiell pjäs som bara handlar om ett livstema genom olika åldrar, men jag tycker att vi har tagit fäste på temat engagemang. Det är svårt att säga att det inte är politiskt, säger hon.