- Jag och flera andra hade länge pratat om att göra något nytt om droger, det görs inte så mycket i dag, och det är ju ett extremt problematiskt ämne, säger Mattias Andersson, konstnärlig ledare för Backa teater. Resultatet har blivit teaterns största produktion sedan Brott och straff.

Sociologer har på uppdrag av Mattias Andersson och Backa teater gjort djupintervjuer med unga göteborgare om deras drogvanor. Resultatet: 700 sidor, som både rakt av, om– och inarbetat är en stor del av föreställningen.

- Det är ett enormt material som jag har klippt, klistrat, samplat och loopat, säger Mattias Andersson.

Om Utopia osedd kan tyckas handla just om droger, så är det på samma gång sant som osant.

- Föreställningen diskuterar existentiellt hur man lever på jorden i dag, och droger sätter igång existentiella tankar i människor; man får en anledning att diskutera kring sitt eget liv, säger Mattias Andersson.

Han är noga med att poängtera att det inte på något vis handlar om ett Socialstyrelsen informerar-budskap.

- Det är absolut inte ett inlägg i någon narkotikadebatt, jag tycker den är större än så, säger han.

Men han poängterar också att den inte heller riskerar att hamna i det andra drogdiket; med andra ord bli drogromantisk.

- Vi predikar inte ett bättre samhälle, det vore förmätet och dessutom omoraliskt mot den unga publiken.

Föreställningen är gedigen i flera bemärkelser. Ensemblens 14 skådespelare och fyra musiker befinner sig allihop hela tiden i det enorma scenrummet. De är ständigt aktiva eller passiva, har genomgående ett slags roll i handlingen.

Marall Nasiri är en av skådespelarna och har före sitt teaterliv jobbat inom socialtjänsten med barn och ungdomar med bland annat självskadeproblematik.

Hon ser stora vinster med att inte skriva någon på näsan, eller driva en tydlig tes i Utopia.

- Det här känns mycket, mycket mera sant, intygar hon och säger att hon ser det som att vi alla i någon mån använder oss av droger.

Ramtin Parvaneh ingår också i ensemblen. Han förklarar att arbetet med pjäsen har gjort honom än mer ambivalent angående drogers vara eller icke vara i samhället än han var tidigare.

Repetitionerna har pågått under 12 veckor, vilket är ovanligt länge för en teaterproduktion. Och även om delar av innehållet i Utopia är tungt och svårt, har arbetet med pjäsen varit ordentligt lustfyllt.

- Det är fantastiskt och bland det roligaste jag gjort och kanske någonsin kommer att få göra, säger Ramtin Parvaneh om det gemensamma arbetet under Mattias Anderssons ledning.

Vid GP:s besök framgår det tydligt och klart att de inblandade har svårt att etikettera produktionen.

- Det är inte en pjäspjäs, att jobba med Mattias är mer tematiskt, och tematiken är droger, längtan och utopier, säger Anna Harling, som gestaltat roller på Backa sedan 2005.

Hon förklarar att eftersom en stor del av teaterns publik är barn och ungdomar kan det i vissa fall helt enkelt röra sig om en publik som kanske inte valt själv att komma, utan är där med skolan.

- Unga kan vara väldigt, väldigt kritiska. De har ett så stort utbud och är väldigt krävande och vi ska erbjuda dem något annat än vad de får på annat håll, säger Anna Harling.

Göran Ragnerstam är den enda av skådespelarna som inte jobbat med Mattias Andersson tidigare. Han tycker att ensemblen har ett ansvar att förvalta texterna och resultaten av sociologernas arbete, och därmed alltså gentemot de som lämnat ut så mycket av sig själva, om än anonymt.

- Vi ger dem en röst, de som annars inte kommer till tals. Man gör det för deras skull och för att andra ska få höra.