Teater Kurages kärlek till barnboksförfattaren Ulf Nilsson är besvarad. Åtminstone anförtror han gruppen nytt material. Bilderboken Ensam mullvad på en scen utkom i våras, men redan förra hösten fick Kurage manuset.

Det har nu resulterat i en intim produktion med samma titel som boken. På scen står skådespelaren Charlotta Grimfjord Cederblad som barnet med scenskräck. Fast skräcken visar sig först efter en stund.

Barnet är ett kavat storasyskon och bland favoritupptågen finns en sång att roa lillebror med. Det är först när det drar ihop sig till skoluppvisning som självförtroendet kommer i gungning. Vad hjälper då en mullvadskostym att gömma sig i?

I Grimfjord Cederblads gestaltning kvittar det om barnet är en pojke eller flicka – befriande i dessa dagar när könsskiljande markörer åter är på modet. Här sitter vi alla blandade som ränderna på trasmattorna under rumporna och delar självklart både skräcken och befrielsen i Ulf Nilssons historia.

Åsa Holtz har svängt på rummet, publiken delar scenen med skådespelaren och de två musikerna. De vanliga sittplatserna är vikta för mullvadens imaginära publik, en onödig finess som är roligare för teatern än för barnen.

Fantasin och Charlotta Grimfjord Cederblads närkontakt med åskådarna skapar det spelrum som behövs. Kostym och rekvisita används också återhållet, mullvadsdräkten består av ett textilstycke med flera funktioner.

Teater Kurage vågar frigöra sig från Eva Erikssons fantastiska bilder i boken. Att översätta populära barnböcker till teater ses gärna som ett säkert kort, men här är ambitionen större.

Regissören Rebecca Alverfors låter Anna Ottertuns och Ahmad Al Khatibs underfundiga inpass av österländskt klingande musik bli en ny, inre dimension i mullvadens drama. Inte tillräckligt för att motivera undertiteln orientalisk musiksaga, men pådrivande och tröstande på vägen till att stå på egna, stadiga ben.