Vad är det med flickor och vänskap egentligen? Ska man lita till en stor del av de barnböcker som skrivs så står det väldigt illa till med den saken. Så många böcker handlar om en dominerande part som utnyttjar och sviker den svagare.

Och visst speglar det en bit av verkligheten – men vad underbart det vore att oftare få möta en annan sorts vänskap i litteraturen också, en vänskap präglad av lojalitet, en som visar styrkan och glädjen i att vara tillsammans, som skildrar den där fantastiska närheten och tryggheten i att vara två som upptäcker livet jämsides. Och som faktiskt finns.

Kerstin Gavanders bok Vinterkarusellen är ytterligare en bok på temat osäker vänskap. Sanna och Liv är bästa kompisar och mellan dessa två finns den typiska sneda maktbalansen där Sanna är undfallande och Liv styr och ställer. Statusen som bästa kompis är dessutom ganska nyligen uppnådd för Sanna, som till nyligen bara varit reservkompis. Relationens slagsida förstärks också av den tydliga klasskillnaden där Liv lever i en kärnfamilj som gör ständiga utlandsresor och ger barnen allt de pekar på, medan Sanna bor ensam med sin lågavlönade pappa sedan mamman dött i cancer.

Historien känns autentisk i mellanstadiemiljöerna där en sjätteklass tränar på julspelet och kastar prövande kärleksblickar på varandra. Lite sämre ställt är det med porträtten av de vuxna, som ibland ter sig endimensionella.

Även Liv råkar ibland ut för en snarast karikatyrmässig framställning. Men detaljrikedomen och Gavanders berättarflyt gör ändå historien, vardaglig som den är, spännande i sin närgranskning av Sannas tillvaro några känsloladdade veckor före jul.