Montazami ­siktar högt

Vacker klackspark för ”lilleputtarna”

I ”Epic - Skogens hemliga rike” vilar hela ekosystemet på dessa varelsers axlar. Det blir Mary Katherine, eller MK som hon gärna vill bli kallad, varse när hon av misstag blir förvandlad till en lilleputt och kastas in i deras värld.

”Epic – Skogens hemliga rike” är en 3D-fest med politiskt korrekt eko-tänk, men på flera sätt haltar historien betänkligt. Kampen mellan de goda bladmänniskorna och de ondsinta bogaderna förklaras aldrig riktigt, den bara är.

Dialogen är förutsägbar och mer än lovligt stolpig, och skämskudden åker fram redan efter ett par minuter då ett oerhört malplacerat flirt­ande äger rum mellan bladmänniskornas Barbieliknande drottning och den endim­ensionella generalen.

Klyschorna haglar och den halvtrasiga pappa-dotter­relationen landar aldrig riktigt och hade inte ens behövts.

Faktum är att vi har sett det här förr. Flera gånger om. I ”Avatar”, ”Alice i Underlandet” och ”Sagan om ringen”.

En av scenerna är faktiskt som kopierad ur den senare - hade man inte vetat bättre hade det lika gärna kunnat vara orcher som krälar fram längs grottväggarna, och inte bogader.

Med det sagt: I sina bästa stunder är ”Epic - Skogens rike” en vacker klackspark. Utan tekniken, de hisnande färderna genom fantasifulla skogslandskap och två underhållande sniglar hade detta blivit en riktigt trist historia.

Familjelördag på Sundsvalls gatufest

Punk, hopp och kärlek med Attentat