Först tänker jag att Beachwood Sparks psykedeliska countrypop inte känns lika spännande i dag som i början av 00-talet. Då var Los Angeles-gruppens eleganta uppdatering av Byrds och Buffalo Springfield helt rätt i tiden. Å andra sidan har Fleet Foxes säkert inspirerats en hel del av Beachwood Sparks vars medlemmar även – bland annat– kompat Ariel Pink. No queremos oro sticker ut, den är som en kort, mexikansk feberdröm, annars är det följsamt, med läckra melodier och arrangemang, försiktig sång, och en känsla av att vakna upp och ligga kvar i sängen och mysa med solglimtar genom persiennerna. Och det vill man ju göra. Åtminstone en stund.