Varför Kevin Rowland valde att korta Dexys Midnight Runners till bara Dexys har jag ingen aning om, när han nu återvänder är det med tre originalmedlemmar – pianisten Mick Talbot, trombonisten Jim Paterson och basisten Pete Williams – och med musik som känns precis lika vacker, ångestriden, stillsamt svängig och souligt tidlös som för drygt ett kvartssekel sedan. Ja, förutom i Lost där Rowland låter som tredje brodern Reid i Proclaimers eller när han växelsjunger med Madeleine Hyland. Nowhere is home croonar hårt prövade Kevin Rowland i ett av albumets skönaste spår samtidigt som det låter som han lyckats med just det, att hitta hem.