"I don't got no Abba, I don't play no gabber/I like Zapp, not Zappa" och strax senare den retoriska slutklämmen "do I look like a rapper?". Ja, så sjunger Alex Taylor på singelspåret Night & Day där Zapp är mjukisfunkbandet från åttiotalet, gabber en slags hardcoretechno och svaret på frågan förstås "nej", han ser verkligen inte ut som en rappare om man med det tänker på en person med någon slags medfödd coolhet.

Å andra sidan har brittiska Hot Chips självmedvetet nördiga approach med åren glidit över i något annat och djupare: mogenhet. Och det är som så denna deras femte skiva främst framstår: mogen. Få band har mognat med sådan stil och alltmer vässad edge som Hot Chip.

In our heads är en orgie i utsökt hantverk, och det låter kanske inte så värst kul. Men det är det, en ren och skär njutning att följa med i låt efter låt, från den försiktigt episka Motion sickness via den tårdrypande r'n'b-balladen Look at where we are till Chicago-house-bottnade Flutes. 

Här finns egentligen inga enskilda sensationer, liknande de hits som de senaste skivorna byggts kring, däremot en jämn ström av påtagligt pigg och glädjefull och varm musik som är lika trygg i sina väl synliga rötter som i det rådande nuet. Moget helt enkelt.