Billy Bragg och Wilco satte ny musik till okända Woody Guthrie-texter, Bruce Springsteen tog sig an den amerikanska protestmusik-traditionen med sitt Seeger Sessions-projekt. Båda med en tanke om att de gamla historierna hade en tidlös kraft med relevans och sprängkraft även i dag. Solidaritet blir inte omodern, orättvisorna liknar varandra och de ekonomiska kriserna kommer tillbaka med snarlika mekanismer. Men varför Neil Young kallar in Crazy horse för att gnissla, gnälla och lunka sig genom This is your land, Clementine och Oh Susannah är obegripligt. Han devalverar egentligen bara både sig själv och sångerna. En slö och förvirrad skiva.