Konserten på Trädgårn i fjol var oväntat skarp och när John Lydon samlat ihop sina trotjänare (endast en medlem är ny i bandet) för det första studioalbumet på 20 år är det som tiden står stilla. Inget innovativt i dag, men de förvaltar sitt sound på ett bra sätt, lyssna till exempel på den sista och längsta låten Out of the woods, som har en magnifik basgång. Skön mix av låtar, stundom lekfullt, ibland småilsket, och Lydon sjunger både avslappnat och med bett. Någon trött låt, som I must be dreaming, men världen har saknat John Lydons röst, och attacken i Deeper water och Terra gate är uppfriskande. Och jag gillar när han snackar, på The room I am in.