Hammarkullen har firat sin årliga festival i helgen, men en av stadsdelens allra största stjärnor tar båten ut i skärgården, med ett nytt band och en dagsgammal, färdigfixad platta i bagaget. 

Jens Lekman, Hammarkullens Paul Simon, som moralisk avslutning på en så kallad indiefestival är på alla sätt ett giftermål i himlen, hans låtar får den solstinna men numera småfrusna publiken att vagga fram och tillbaka. Att sjunga allsång sådär lagom starkt, de vill inte skråla sönder stämningen. Att känna sig inbjudna i Lekmans mjuka, omfamnande värld.

Det är en skön festivalstund, en timmes strålande popmusik.

Men det som framförallt slår en när man står där i publiken är att den gode Jens blivit något av en superstar i det tysta. Sin ödmjuka, nästintill mesiga, framtoning till trots så äger han scenen. Är säkerheten själv i såväl rollen som singer/songwriter som bandledare, en subtil entertainer som hittat precis rätt.