Marina & The Diamonds | Electra Heart
Pop
Marina & The Diamonds
Electra Heart
(Warner)
Relaterat
Fakta
Andra alteregon:
M acphisto
När U2 monterade ner sin präktiga image under Zoo TV-turnén 1992–1993 passade sångaren Bono samtidigt på att uppfinna MacPhisto. Tydligt inspirerad av Ziggy Stardust men vitmålad i ansiktet, med djävulshorn i pannan och en guldkostym till synes stulen ur Elvis garderob tog Bono på sig rollen som rockstjärnan som sålt sin själ till djävulen.
Z iggy Stardust
David Bowie uppfann sin fiktiva, androgyna popstjärna i början av 70-talet och gav honom albumet The Rise and Fall of Ziggy Stardust and the Spiders from Mars som släpptes i juni 1972. ”Jag föll för Ziggy. Det var lätt att bli besatt av honom dag och natt, sade David Bowie i en intervju 1976.
Artikelserie
- Skrivrecensioner 9maj
- John Abercrombie Quartet | Within a song 2012-05-09
- Sven Åke Johansson, Andrea Neumann, Axel Dörner: | Große Gartenbauausstellung 2012-05-09
- Phronesis | Walking dark 2012-05-09
- Richard Hawley | Standing at the sky’s edge 2012-05-09
- Dario Costello, Giovanni Battista Fontana | Sonate concertate in stil moderno 2012-05-09
- Trembling Bells & Bonnie ”Prince” Billy | The Marble Downs/Duchess 2012-05-09
- Father John Misty | Fear fun 2012-05-09
- Kottarashky & The Rain Dogs | Demoni 2012-05-09
- Kleerup | Aniara 2012-05-09
- Joel Alme | A tender trap 2012-05-09
FLER SKIVRECENSIONER
- 13/06
- Västerås SinfoniettaFuture Classics II | Verk av Britta Byström, m fl (Skivor)
- 13/06
- Jon Hopkins | Immunity (Skivor 2 fyrar)
- 13/06
- Beady Eye | BE (Skivor 2 fyrar)
- 13/06
- Lloyd Cole | Standards (Skivor 2 fyrar)
- 13/06
- CocoRosie | Tales of a GrassWidow (Skivor 3 fyrar)
- 13/06
- Children of Bodom | Halo of blood (Skivor 3 fyrar)
- 13/06
- Medina | Sista minuten (Skivor 3 fyrar)
- 13/06
- The Pastels | Slow Summit (Skivor 3 fyrar)
- 13/06
- Oskar Hanska | Krokodiltårar (Skivor 3 fyrar)
- 13/06
- Kwaai | Worldwide (Skivor 3 fyrar)
- 13/06
- Fröken B | Fröken B-sidor (Skivor 4 fyrar)
- 13/06
- Carlo Ipata | Neapolitan flute concertos II (Skivor 4 fyrar)
- 13/06
- Boards of Canada | Tomorrow’s harvest (Skivor 4 fyrar)
- 13/06
- The Groove | The Groove – A tribute to Jimmy Garrison (Skivor 4 fyrar)
- 13/06
- Stefan Wingefors | Impermanence (Skivor 4 fyrar)
- 12/06
- Mack Beats | Centrum (Skivor 5 fyrar)
- 12/06
- Black Sabbath | 13 (Skivor 4 fyrar)
- 05/06
- The Black Dahlia Murder | Everblack (Skivor 4 fyrar)
- 05/06
- The Fall | Re-Mit (Skivor 3 fyrar)
- 05/06
- Tricky | False idols (Skivor 3 fyrar)
- 05/06
- Craig Taborn | Chants (Skivor 4 fyrar)
- 05/06
- Scott Walker | The Collection 1967–1970 (Skivor 4 fyrar)
- 05/06
- Anna-Lena Laurin | The Painter (Skivor 5 fyrar)
- 05/06
- Laura Marling | Once I was an eagle (Skivor 4 fyrar)
- 29/05
- Rikard ”Skizz” Bizzi | Kärlek, funk & solidaritet (Skivor 4 fyrar)
Att artister skaffar sig alter egon är en väletablerad företeelse inom popmusiken. David Jones blev David Bowie som blev Ziggy Stardust. Robert Zimmerman blev Bob Dylan, Paul Hewson blev Bono som blev MacPhisto och Miley Cyrus som blev Hannah Montana.
Lady Gaga och Madonna har byggt hela sina konstnärskap, kanske inte på renodlade alter egon, men i alla fall på tydligt utmejslade karaktärer. Någonstans i bakgrunden skymtar vi Elvis och Marilyn Monroe, nästan mer som karikatyrer än verkliga människor av kött och blod.
In på scenen kommer Marina Diamandis som redan till sin andra platta byter om till Electra Heart – en figur som tog sina första steg på hotellrum runtom i världen. Marina Diamandis tog bilder av sig själv utklädd till olika karaktärer, som en digital hobbyvariant på Cindy Shermans ständiga självporträtterande.
Nu när skivan är klar är ambitionen att genom Electra Heart skildra ”dysfunktionell kärlek och den amerikanska drömmen med inspiration från det klassiska grekiska dramat”. Marina Diamandis har sagt att hon velat skapa en ”kall, hänsynslös karaktär som inte är sårbar”. Ja, hon sätter ribban högt.
Dessvärre har jag svårt att se att hon riktigt lyckas med sitt projekt. Samtidigt som Marina Diamandis spänner den kreativa bågen har hon nämligen också dragit musiken bort från den hyfsat innovativa pop-indien på förra plattan mot en betydligt mer slätstruken elektropop levererad av lång rad låtskrivare som skriver på beställning.
Inget ont i det, men det blir problematiskt när Marina Diamandis försöker bygga sig ett nytt artistiskt universum samtidigt som musiken strävar mot utslätning och anpassning. Varför ska jag lyssna på Marina Diamandis när jag lika gärna kan ägna mig åt Katy Perry eller Lana Del Rey?
Det finns en hel del helt okej poplåtar på plattan men jag lyckas inte uppbringa något verkligt engagemang för Electra Heart när hon sjunger att hon lever i ett ”make believe-land”. Det hade varit betydligt mer intressant att få en rapport om hur Marina Diamandis har det nuförtiden.
Kort sagt, skivan är ett visserligen snyggt, men ändå ett uppenbart misslyckande.
