Santi Whites debut, då som Santogold, var en härligt rumlande mix av dubrock och electrorap, Missy Elliot och MIA, mörka stråk och vasst glittriga strimmor. Uppföljaren är en produktionsmässigt proffsigare affär, likheterna med MIA tydligare, samtidigt som det är ett kliv mot ett mer mainstreamat sound – eller har bara omvärlden kommit ikapp? Detta sagt är Disparate youth en grym singel med sitt punk-dubbiga anslag och Freak like me lysande med sina torra, korthuggna beats. Något spår andas The Knife, ett annat drar mot urban kuduro. Det är kul lyssning men jag hade hoppats på mer ändå, för trots de yviga svängarna känns det lite tillrättalagt i bland.