Att artister skaffar sig alter egon är en väletablerad företeelse inom popmusiken. David James blev David Bowie som blev Ziggy Stardust. Robert Zimmerman blev Bob Dylan, Paul Hewson blev Bono som blev MacPhisto. Lady Gaga och Madonna har byggt hela sina konstnärskap, kanske inte på renodlade alter egon, men i alla fall på tydligt utmejslade karaktärer. Någonstans i bakgrunden skymtar vi Elvis och Marilyn Monroe, nästan mer som karikatyrer än verkliga människor av kött och blod.

In på scenen kommer Marina Diamandis som redan till sin andra platta byter om till Electra Heart – en figur som tog sina första steg på hotellrum runtom i världen. Marina Diamandis tog bilder av sig själv utklädd till olika karaktärer, som en digital hobbyvariant på Cindy Shermans ständiga självporträtterande.

Nu när skivan är klar är ambitionen att genom Electra Heart skildra "dysfunktionell kärlek, den amerikanska drömmen med inspiration från klassiska grekiska draman". Marina Diamandis har sagt att hon velat skapa en "kall, hänsynslös karaktär som inte är sårbar". Ja, hon sätter ribban högt.

Dessvärre har jag svårt att se att hon riktigt lyckas med sitt projekt.