Chris Clark är inte bara en extremt begåvad producent av elektronisk musik, han är modig också. Går sina egna vägar, i bland i missklang med samtiden. Detta nya album har också fått ett blandat mottagande. För vad håller han nu på med? Proggelectro? Psykedelisk techno? Skevt akustiska klanger skaver mot nervigt elektroniska. Jordnära värme möter himmelsk ödslighet. En låt som Com touch är briljant i sin Aphex Twinskt-aviga lyster. Martina Topley-Bird gästsjunger på ett par spår, mindre lyckat, hennes röst sackar av mot trötta triphop-trakter. Bättre då när allt fokus är på rytm och harmoni. Ett annorlunda grepp som – nästan – sitter där det ska.