Lina Horner har kastat artistnamnet Japonica och släpper sin nya skiva under eget namn. Det är nog den största skillnaden mot förra albumet, det och att Japonicas raka poplåtar klätts i något annorlunda kostym. Det låter väldigt mycket 80-tal med svepande syntmattor i till exempel Break it down och både Talking Heads och Fleetwod Mac har nämts som inspirationskällor. Det stämmer säkert. Men Lina Horner är ingen Stevie Nicks, inte ens en Christine McVie. Mycket av materialet känns anonymt och lite 80-talskletigt. Bäst är titelspåret Again and again i form av en skön duett med Petter Seander. En given Trackshit anno 1986.