Redan på inledande Chocolate där David Boulter läser en märklig berättelse till stegrande komp med fränt blås och skallrande maracas märks det att Tindersticks har laddat batterierna. The something rain är deras bästa skiva sedan Stuart Staples flyttade till Frankrike och lade bandet i träda. Samma gamla sound, men med ett driv jag inte hört på länge och atmosfären är tät som en lång korridor av stearinljus. Till och med smöriga sångkammarballaden Come inside känns vital, trots att saxofonen kunde vara hämtad från ett svenskt dansbandsalbum.