Grattis till de första 50 åren!

- Det var bra sagt. Alltså, det är lite det vi öppnar med, man tänker vem kunde tro att vi skulle stå här med massa låtar i bagaget 50 år senare när vi stampade igång första låten i Degerfors -62. Helt ofattbart. Och man får vara tacksam att man fått vara frisk så man kunnat fortsätta.

Vad bjuder ni på under turnén?

- Det kommer att bli en ganska trevlig resa för både oss och publiken. Vi har ju gott om låtar och folk kommer att få önska lite grann så varje kväll blir inte riktigt lik den andra. Till vår senaste cd fick vi en låt Då kommer minnena, och då föddes idén om att göra ett 50-årsjubileum. Vi var lite tveksamma först, men när vi började leta i lådor och tidningslägg upptäckte vi hur oerhört mycket det finns. Det svåraste är att på bara två timmar ta ut det väsentligaste.

Varför tvekade ni först?

- 40-årsjubileet kommer jag ihåg, då sa många vi ses på 50-årsjubileet. Då skrattade man bara, så länge håller vi inte på … Men nu är vi här och jag ser ingen ände på det. Lusten finns, det är det viktigaste.

Hur håller ni liv i den?

- Jag tror det beror på att vi jobbar inte enbart med en sak. Ebbe (Nilsson) och jag har gjort hundratals, tusentals radioprogram och vi har varit på tv mycket. Vi har gjort utlandsturnéer, vi har varit med i melodifestivalen tre gånger, vi har vunnit en liknande tävling på Irland. Vi har gjort omväxlande saker hela tiden och då blir det inte tråkigt.

Hur mår dansbandsscenen?

- Ja, det känner inte jag till höll jag på att säga. Vi är ju inte ett utpräglat dansband så jag är nog lite fel person att fråga men det är en stor förändring i hela branschen, som inte bara gäller dansband. Konkurrensen har blivit stor från olika medier, i tv kan du beställa hem vad du vill så behovet är inte lika stort längre. Men vi har utsålt i stort sett överallt redan och vi märker behovet hos de som följt oss länge att träffas live. Och det går inte att överträffa någon annanstans.

Något minne från åren som gått som sticker ut extra?

- Det finns många, väldigt många fina minnen och riktiga mardrömmar har vi haft turen att slippa. Bland annat när vi vann den där tävlingen på Irland, 1986 tror jag det var, det var både överraskande och väldigt trevligt. Och 2001 skulle vi åka till New York 11 september, hade en spelning inbokad, och av känd anledning blev det inte av. Men ett år senare kunde vi genomföra den spelningen och också vara med på en minnesstund för de drabbade. Vi träffade Paul McCartney när vi spelade in i Abbey Road-studion. Ja, ska jag fortsätta?

Blir det 50 år till?

- Jag säger som Mick Jagger, vi är ju årsbarn, man tar ett år i taget. Så länge lusten finns … Men framtiden ser ljus ut och det är ju fantastiskt att kunna säga så.