Den här skivan hade inte kommit ut om Amy Winehouse fortfarande hade varit i livet. Det är en grundförutsättning som jag påminner mig om att ta hänsyn till när jag lyssnar. När en artist dör, speciellt om det händer alldeles för tidigt, sänks omedelbart kvalitetsribban för det man kan tänka sig att släppa till publiken. Eva Cassidy är det närmast parodiska exemplet.

Hidden treasures är alltså ingen ny Amy Winehouse-skiva utan ett hopplock av alternativa versioner och låtar som är ofärdiga eller redan har getts ut i andra sammanhang. Som Tony Bennett-duetten Body and soul. Jag brottas med tanken på om den är rörande för att den är fin eller för att den blev det sista Amy Winehouse spelade in. Hur som helst är den ett vackert möte mellan två väldigt personliga röster.

Det är inte alls självklart att vi behöver den alternativa versionen av hitten Valerie och covern av standardlåten The Girl from Ipanema är inte heller essentiell. Däremot är tagningen av Wake up alone mjukt vacker.

I det misch-masch som är den här skivan glöder ändå Amy Winehouse röst och odiskutabla, brännande talang klart och starkt. Hon är så fokuserad och närvarande när hon sjunger, vilket bara gör det ännu lite sorgligare att hon gick så vilse när hon inte hade mikrofonen att hålla sig.