Jag hade vissa problem med Under vulkanen, den där tjocka Ulf Lundellboxen som kom för fyra år sedan. Visste inte hur jag skulle ta mig an den. Hur närmar man sig en sådan mastodontbox fylld demoinspelningar, överblivna låtar och olika liveversioner? En box som dessutom hotade att fysiskt falla isär så fort man tog i den.

Nu efter en lång och intensiv helg med Eldkvarns Den goda skörden framstår Under vulkanen som en tunn Statoilsamling; där Lundell ändå fläskade på med 14 cd-skivor och 2 dvd har Plura och främst basisten Tony Thorén plockat ihop låtar motsvarande 46 (!) cd-skivor. Yepp, du läste rätt, 676 låtar för att vara exakt.

För att inte cheferna på EMI skulle bryta ihop fullständigt och för att göra den här boxen någorlunda hanterbar för oss som lyssnar så ligger 179 av låtarna (varav 50 är tidigare outgivna) fördelade över 10 kronologiskt sorterade cd-skivor där samtliga plattor finns representerade, från debuten med Piska mig hårt till en handfull spår tagna från senaste albumet De berömdas aveny. Resterande cirka 500 låtar består av råmixar, repetitioner och 24 livekonserter och ligger samlade på ett 4 gb usb-minne kallat Eldstickan.

Sådär. Det var de siffermässiga förutsättningarna. Nu till det väsentliga. Hur låter det ..?

Säg så här. Det låter för jävligt. Det låter oinspirerat. Det låter som en bakfylla. Och det låter underbart. Brännande och nervigt. Det låter hungrigt, det låter som Sveriges bästa band. Hur det låter beror helt enkelt på vilken period vi pratar om.

Att Eldkvarn överhuvudtaget fick fortsätta spela in skivor efter sina första trevande försök visar på vilket tålamod branschen hade på den tiden. I dag hade deras tidiga 70-talsdemos från Tony Thoréns vardagsrum på Bråddgatan i Norrköping inte klarat sig förbi EMI:s växeltelefonist. Så illa låter det.

Faktum är att jag har svårt för Eldkvarns tio första år. Musiken känns extremt daterad för att inte säga manierad och boxens låtmaterial från den tiden är överlag svagt (förutom Holberg hotel, Pojkar, pojkar, pojkar och Skepp av kärlek).

Plura hade inte funnit sin röst och när bandet reste till London 1984 för att spela in Ny klubb, första skivan på storbolaget EMI, var han rejält nerkörd på kokain. Ansvaret föll på Carla och Tony att få ihop plattan medan Plura festade och söp bort sig på stan. Bandet höll på att spricka. Allt kunde ha tagit slut där. I stället så började det på allvar.

De återvände till Stockholm och Plura bestämde sig för att vända blicken inåt och bli personlig i sina texter. Skriva om det han kände till, det nära livet. Vem var han, hur växte han upp, vad formade honom? 1986 kom albumet Utanför lagen med Landsortsgrabb och Ett hus på stranden. Året efter kom Himmelska dagar med mästerverket Ta min hand. Plura ville skriva som Springsteen och låta som Dylan, och i Alice lyckades han förena My hometown med Desolation Row på ett sätt som ingen klarat av i Sverige. Varken förr eller senare.

Nu är det 25 år sedan Eldkvarns återfödelse och trots ett par dikeskörningar längs vägen har de släppt en så imponerade samling album att det inte finns något annat band att jämföra med. Eldkvarn spelar helt enkelt i en egen division. Det om nåt visar den här boxen.