Oskar Linnros | Liseberg
POP
Oskar Linnros
Liseberg, Stora Scenen, måndag
Publik: smockfullt.
Bäst: Att det slutade regna.
Sämst: Att ljudet svajar störande mystiskt under Din mamma.
Relaterat
Rockbjörnar, grammisar och hämningslös kärlek. Årets nykomling, bäst-klädd-listor, förra årets sommarplåga, mest spelad i P3. Oskar Linnros har sannerligen lyckats med att vinna extremt många hjärtan på extremt kort tid. Vare sig det handlat om Snook, Maskinen eller samarbeten med Veronica Maggio så tycks det mesta Linnros petar på falla i god jord. Inte minst vad gäller förra årets solodebut.
Så när han på sin alldeles egna födelsedag (Oskar fyller ju minsann 28 i dag) ställer sig på Lisebergs Stora Scen så finns det liksom inte längre någon plats för tvivel eller tveksamheter. Det handlar i stället om att återuppleva sommaren 2010, att låta sig guidas med på ett segertåg, ett tåg som må ha stått i depå ett tag, men som i kväll med full kraft tuffat ut i den sönderregnade Göteborgskvällen.
Direkt från inledande Debut är det totalt, distanslöst gensvar från publiken. Linnros är ingen stor sångare, men han har närvaro, lagom med charm och en hjärtlighet som känns ända in under paraplyer och regnponchos.
Och vare sig det handlar om okynnesstudsiga 25, electropoppiga Din mamma, kvällens enda nya låt, versionen av 17 år eller smäktande Vilja bli, så låter det somrigt, som en rar, soulpopsomfamning som tvingar bort de grå molnen.
Bandet får hjälp av stråkar från Trollhättan och Göteborg och medan publiken ylar mellansnackas det om åldrande, tacksamhet och kärlek. Det luktar Orup, Scocco, Gadd och Le Marc. Det andas sommarklassiker och efterfest i solnedgång. När självklara slutklämmen Från och med du och extranumren Annie Hall och Genom eld tonat ut är regnet borta och hoppet om en sommar som vägrar ta slut väckt i de flesta hjärtan.




























