Det sägs att Deicides musik har använts i tortyrsyfte i Guantanamo. Kanske är sant. Men kliver man in frivilligt till galningen Glen Benton i ett överfullt tält på Metaltown är det svårt att inte ryckas med av svänget som snabbt avslöjas i allt muller och mangel. Som pastorn i ett helvetiskt väckelsemöte än growlar, än tjattrar Benton och får publikens nackar att rycka av hänförelse till egrnhändigt hopsnickrade psalmer som Satan rules this world. Chockerande? Inte det minsta. Bara ett exempel på ett medelålders födelsedagsbarn som håller fast vid sitt kreativa fokus och gör riktigt bra, om än något onyanserad, dödsmetall som funkar live. Som i sin musikaliska dogmatism med rötterna i 80-talet paradoxalt nog känns rätt trygg i en föränderlig värld. Och, som sagt, det svänger ju.

Kalle Malmstedt