Ett gäng killar som gräver i skivbackarna, hittar 30-40 år gamla rockplattor med Led Zeppelin och Black Sabbath och börjar spela för att göra något eget, organiskt och hemvävt av influenserna. Lyckas och lirar sig till en grym tajthet på små ruffiga syltor i USA:s hamnstäder, för att sedan helt plötsligt bli i ropet. Till och med i sin egen hemstad, där kliniskt överproducerad modern metall länge varit legio. Finner sig helt plötsligt framför en mångtusenhövad publik och har blivit profeter.
Succé.
The end.
Eller förhoppningsvis inte. För även om sannsagan hade varit snyggare om Graveyard hade slagit igenom med förstaskivan, och inte med den andra då retro-vindarna börjat blåsa över hårdrockssverige, så förtjänar de många fortsättningar, eller uppföljare om man så vill.
Inte bara för att de verkligen ser ut som om de klivit rakt ur en filmatiserad 70-talsrocksaga, där de står mustaschprydda på scenen och svettas framför den hängivna publiken. Utan också, och främst, för hur de lyckas ta låtarna som är grymt bra redan på plattan och ingjuta ännu mer värme och glöd i dem live.
Eller kanske bara för kaxigheten i att inleda med hitten Hisingen Blues - på Hisingen. Filmiskt så det förslår.
Poängen är dock att Graveyard är på riktigt - och ett närmast löjligt bra rockband. Ett tajt band som kan göra något så snyggt som att bygga upp annars lite såsiga Thin line till ett instrumentcrescendo, påapplåderade av publiken. Ett band som vet att förvalta även sina starkare kort som Ain't fit to live here och The siren. Som svettas, jobbar, sjunger snyggt, slår hårt och rätt, spelar klockrent, hanterar nyanser. Som verkar födda till att stå på scen, men som ändå verkar klädsamt smickrade över uppmärksamheten.
Ett band som är äkta och som håller alla löften live, även om de kanske är lite för hängivna sina instrumentala, lugnare partier ibland. Ett band som dessutom kanske mest bara står och skakar på håret som scenshow. Men som har en stor, bred publik som förlåter, visslar, klappar. Precis som i en saga eller film.
Men med riktig svett.