Det är roligt att pionjärer inom TNWOBHM nu anammar retro-trenden inom hårdrocken. För på annat sätt kan Saxons 19:e (!) platta inte förklaras. Borta är de progressivt såsiga experimenten. Byford och mannar har istället snört på sig armékängorna och försöker locka nya rekryter med hjälp av patenterade 80-talsriff. Inget fel i det när det görs så bra som i Hammer of the Gods och Back in 79. Resultatet är Saxons bästa platta sedan Lionhart och insikten att jeans och läder kan vara en klädsam uniform även om man är 60.