Det finns en hel del svenska band som gör episk, storslagen rock med rötterna i brittiskt 80- och 90-tal. Kent är det folkliga exemplet, så sjunger de också på svenska, men bland andra Animasola och The Mary Onettes gör det svårare för sig och försöker med engelska. Liksom göteborgsbandet The Elliots befinner man sig lite vid sidan av rampljuset men har ändå ett antal invigda fans. Musiken låter större än bandet, på alla plan, men även om jag hört alla dessa melankoliskt klingande verktyg användas förut så gillar jag ljudet av vuxna män som lever ut sin tonårsangst. Det är lika patetiskt som det är rörande. Det finns ju onekligen en publik för det här, fråga bara alla som ska till Slottsskogen och kolla Coldplay.