Jag pustar ut. Vilar. Lyssnar. Återvänder in i Nina de Heneys tredje soloalbum – en dubbel-cd, utformad som en vinylskiva – och häpnas över rikedomen i musiken. Allt inspelat två kvällar i Göteborg, men musiken är i ständig rörelse, på andra skivan finns några hisnande stycken där kontrabasen nästan låter som en kora, eller en oud, med ett samtidigt mjukt och skorrande sound. Stundom jazzbotten, både vilande, melodiska vågor, och hektiska rytmer. Hon använder olika objekt ibland, tror jag, men även vanlig stråke, som på första skivans sista låt. En strävt vacker och hypnotisk, virvlande dans.