Nåt som hugger till. Griper tag. Titeln Tooth and claw signalerar ett visst temperament, rent av nåt farligt. Inget kunde vara mer felaktigt. Tom Levins berättande texter är lätta att ta till sig, rent av tycka om, men de förmår inte alls att lyfta hans sävliga sånger. Visst låter det snyggt, särskilt orgeln i Gabriel’s gone missing, och den mestadels akustiska musiken puttrar på. Det sjuder tryggt och behagligt. Men Tom Levin skulle behöva en eldkastare för att hålla intresset vid liv.