Lil Wayne | I am not a human being
Södernhiphop
Lil Wayne | I am not a human being
(Universal)
Relaterat
Artikelbilder
Lil Wayne. Bild: Universal
Artikelserie
- Recenserade skivor 20/10
- I’m Kingfisher | Arctic 2010-10-20
- Die Antwoord | $O$ 2010-10-20
- Rhapsody of fire | The cold embrace of fear 2010-10-20
- Maps & atlases | Perch patchwork 2010-10-20
- Alter bridge | AB III 2010-10-20
- Bob Dylan | The Witmark Demos: 1962-1964 - The Bootleg Series Vol.9 2010-10-20
- The Orb feat David Gilmour | Metallic Spheres 2010-10-20
- Hanggai | He who travels far 2010-10-20
- Mark McGuire | Living with yourself 2010-10-20
- Philip Jeck | An Ark for the listener 2010-10-20
- Fran Healy | Wreckorder 2010-10-20
- Bo Kaspers orkester | New Orleans 2010-10-20
- Gunilla Backman | Sjunger Andrew Lloyd Webber 2010-10-20
Lil Wayne | I am not a human being
Sirapssega södernbeats, sexrap, massa Drake-gästningar och skruvade Weezyrader? Check. Mer sexrap? You bet. Som för att visa att kassa raprock-plattan The Rebirth bara var en parantes och att fängelset inte rör honom i ryggen slänger Lil Wayne nonchalant fram en extraplatta innan Tha Carter IV. Bara sådär.
Tydligen var I am not a human being tänkt som en femspårs-ep för att fira Lil Waynes födelsedag, men i stället blev det 13 spår och således en fullängdsskiva, om än något kort i Weezys svulstiga och tokiga värld.
Hur Dwayne Carter – som den hese, 28-årige och megaframgångsrike rapparen heter – har hunnit och kunnat spela in skivan från fängelset på Rikers Island där han avtjänar ett år för vapeninnehav är något av ett mysterium. Elaka röster talar om överblivna spår från Rebirth-sessionerna och visst finns det lite gitarrer kvar, främst i det något trista titelspåret, men i övrigt tyder I am not a human being på att någon har smugglat in stark hostmedicin och en mick till Weezy och låtit honom släppa lös all sin sexuella frustration över riktigt stabila och synttunga instrumentaler.
Egentligen inget revolutionerande och musikaliskt långt från det mest skruvade den företagsamme rapparen släppt, men ändå förvånande bra och fokuserat. Det, tillsammans med det korta formatet, gör det här till rockplattan som Rebirth aldrig var, med Gonorrhea, Popular och I’m single som några singelmässiga höjdpunkter.
Sanity kills, so I live the crazy life, rappar Weezy rakt in i våra förvånade öron I Whats wrong with them. Nu är inte I am not a human being galet bra, men på något tokigt sätt lyckas Lil Wayne pressa upp förväntningarna inför Tha Carter IV, trots att han borde vara uträknad och isolerad. Det är på sitt sätt vansinnigt häftigt och nästan omänskligt.
LYSSNA OCKSÅ PÅ:
Birdman: Pricele$$
T.I.: Paper trail
