Pop
Hjaltalín | Terminal
Pop
Hjaltalín
Terminal
(Kimi/Playground)
Relaterat
Artikelserie
- Skivor 1/9
- Avenged Sevenfold | Nightmare 2010-09-01
- Charles Lloyd Quartet | Mirror 2010-09-01
- Cheikh Lô | Jamm 2010-09-01
- Magic Kids | Memphis 2010-09-01
- Lisa Pedersen | Heart monster fear machine 2010-09-01
- Karl Seglem | Ossicles 2010-09-01
- Philip Selway | Familial 2010-09-01
- Sonic Syndicate | We rule the night 2010-09-01
- Stefan Sundström | 5 dagar i augusti 2010-09-01
- Chip Taylor | James Wesley days, best of 99–10 2010-09-01
- Richard Thompson | Dream attic 2010-09-01
- Anette Wallin | Livets dans 2010-09-01
- Kim Wilde | Come out and play 2010-09-01
Hjaltalín | Terminal
Jaha. Ännu ett band med islänningar som är så där inbundna, truliga och tja … isländska, helt enkelt? Njäe inte riktigt. Inte alls, faktiskt. Hjaltalín är nåt så irriterande som ett band som inte låter sig kategoriseras, som hämtar näring från alla möjliga håll och låter två personer, Högni Egilsson och Sígridur Thorlacius, dela på sångmikrofonen. Jag tänkte stämpla disko efter 70-talssvängiga 7 years. Ångrade mig och funderade i musikaltermer efter bombastiska Feels like sugar. Eller orkestral kammarpop, kanske? Men nej, det känns inte heller rätt. Säreget är det under alla omständigheter. Och smittande. Och rätt så ljuvligt.
