Folkrock
Mumford & sons
Folkrock
Mumford & sons
Azalea, lördag
Relaterat
Artikelserie
- Recensioner Way out West
- Chemical Brothers 2010-08-15
- La Roux 2010-08-15
- Lykke Li 2010-08-14
- Håkan Hellström 2010-08-14
- Anna von Hausswolff 2010-08-14
- Anna Ternheim 2010-08-14
- Shout out louds 2010-08-14
- Surfer Blood 2010-08-14
- M.I.A 2010-08-14
- LCD Soundsystem 2010-08-13
- The National 2010-08-13
- Jónsi 2010-08-13
- Iggy & The Stooges 2010-08-13
- Miike Snow 2010-08-13
- The Soundtrack of Our Lives med Symfonikerna 2010-08-13
- Wu-Tang Clan 2010-08-13
- Beach House 2010-08-13
- Paul Weller 2010-08-13
- Panda Bear 2010-08-13
- Jens Lekman 2010-08-13
- Villagers 2010-08-13
- The tallest man on earth 2010-08-13
- Steget 2010-08-13
Mumford & Sons växer och växer
Upptäckte Mumford & sons när de kompade unga brittiska folkprinsessan Laura Marling, först därefter lyssnade jag på deras egen debutplatta Sigh no more och det råder ingen tvekan om att det här fotbollsintresserade Londonbandet klarar sig förträffligt på egen hand.
Stillsamma The Cave är visserligen fin men det är framförallt Little lion man som växer och växer och stiger mot skyn stödd på tusentals händer som applåderar allt de kan.
Mumford och ”sönerna” svarar med en avslutande, skön kakofoni.
