Panda Bear
Panda Bear
Linnéscenen, 15.00.
Publik: Först fullt, men till sista låten har skaran halverats.
Bäst: Stämningshöjande videovisning
Sämst: Tiden
Relaterat
Artikelserie
- Recensioner Way out West
- Chemical Brothers 2010-08-15
- La Roux 2010-08-15
- Lykke Li 2010-08-14
- Håkan Hellström 2010-08-14
- Anna von Hausswolff 2010-08-14
- Anna Ternheim 2010-08-14
- Shout out louds 2010-08-14
- Mumford & sons 2010-08-14
- Surfer Blood 2010-08-14
- M.I.A 2010-08-14
- LCD Soundsystem 2010-08-13
- The National 2010-08-13
- Jónsi 2010-08-13
- Iggy & The Stooges 2010-08-13
- Miike Snow 2010-08-13
- The Soundtrack of Our Lives med Symfonikerna 2010-08-13
- Wu-Tang Clan 2010-08-13
- Beach House 2010-08-13
- Paul Weller 2010-08-13
- Jens Lekman 2010-08-13
- Villagers 2010-08-13
- The tallest man on earth 2010-08-13
- Steget 2010-08-13
Fel tid och plats för Panda Bear
En omöjlig tid, och plats, för trippiga Panda Bear. Ett stort, ljust tält mitt på dagen är helt enkelt inte Noah Lennox, mer känd från Animal Colective, mest fördelaktiga konsertmiljö. Ensam på scen, bakom en maffig synth och med en gitarr på magen, multitaskar han fram sin musik.
I början låter Lennox otajt med sig själv, men av hans gestikuleringar mot ljudbåset att döma kan det ha varit dålig medhörning som spökade. Stämningen kommer aldrig riktigt till rätta och de lagom till att konserten är slut har halva publiken gått till Paul Weller istället.
