Vad är din relation till de här två klassiska artisterna?

– De känns väldigt nära mig för jag har vuxit upp med dem i mitt föräldrahem. Mamma spelade Barbaralåtar, och pappa spelade jättemycket Elvislåtar på hög volym på helgmorgnar. Elvis har varit med mig i min sångkarriär ända från början och likaså Barbara.

Dina föräldrar gick bort för sex år sedan. Hur känns det att sjunga de här låtarna?

– Jag har nog lite hemlängtan. Jag vill få familjekänslan som vi hade hemma, därför är det härligt att bita tag i de här låtarna.

– Under sångerna kan jag känna att jag blir känslosam. Men det är också glädje och tacksamhet. Musik är som medicin som läker sorg. Jag hämtar styrka, kraft och energi från de här låtarna för de har påverkat och gjort intryck. Sedan tolkar jag dem på mitt sätt. Jag försöker inte att vara en copycat, utan försöker att förmedla den känsla som jag har. Det är väldigt mycket Carola som kommer ut ur de här låtarna också.

Vad håller du mer på med just nu?

– Jag jobbar med tre olika album, och så skriver jag en bok och jobbar med artistskolan, Carola Camp. Bland annat. Och så är jag mamma också.

Kommer vi att få höra mer Elvis och Barbara Streisand från dig?

– Ja, det skulle jag kunna tänka mig. Jag har spelat in några låtar. Jag kan tänka mig att bygga vidare och göra det här en tid, kanske som en elegant dinnershow.