Kent | Hagnesta Hill

"Vi rör oss - ni står still" mantrade Jocke Berg i avslutningsspåret på förra albumet Isola. Omslaget pryddes av en jumbojet och man ville bort, bort, bort till sitt drömda lyckoland. Precis som man ville på debuten och på uppföljaren Verkligen. Skillnaden var att nu visste man att man kunde. Att man var på god väg att lyckas. Desperationen var utbytt mot självtillit.

Några triumftåg senare återvänder Kent med en skiva uppkallad efter ett nedgånget område i Eskilstuna där de hade sin första replokal. Det kan tyckas sökt. Rockstjärnor som försöker återvinna sin trovärdighet genom att "hitta tillbaka till rötterna". Bara det att man återvänder i designerjeans och vinkar avmätt genom limousinens mattade rutor. Hemvändandet är alltid svårare än flykten.

Men Kent lyckas trots allt. Hagnesta Hill är en samling låtar sprungna just ur killarnas skivsamlingar. Referenserna är kanske tydligare än någonsin. Bon Jovi-basen i Musik non stop, Depeche/Yazoo-synten i En himmelsk drog. Jag har också varit i de där pojkrummen. Det är också min historia. Och kanske just därför drabbar det så hårt.

Samtidigt är det lika pretentiöst och romantiskt som någonsin. "Det är läggdags för skämten, det är allvar i år" sjunger Berg och det är så förbannat skönt. Riktigt brännande musik är nämligen pretentiös, för vågar man vara pretentiös och ta till de största gesterna och inte viker för allvaret så utsätter man sig också för att bli sågad, hånad, skrattad åt. Och det är alltid värt det för till sist finns det förstås inget annat sätt att göra det på om man inte vill ljuga.

Därför kan Kent också slänga alla poetiska omskrivningar över bord och göra en rak "jag saknar dig så att jag går sönder-låt" som Stanna hos mig. En av deras bästa.

Man tar dessutom lite nya musikaliska grepp. Munspelet i Kevlarsjäl är ett lyft, piano- och stråkkompet i Ett tidsfördriv att dö för är bedårande, trumpeten i Visslaren likaså. Och så låter gitarrerna mer spännande än förut.

Hagnesta Hill är ett mycket vackert rockalbum, men det saknar för den delen inte svackor.

Kent har fortfarande sin bästa skiva kvar i kroppen.