Kent | En plats i solen

Nu räknar vi hem den kreativa vinsten av det digitala samhället. Nu kan vi se hur sättet att göra och släppa sin musik förändrats dramatiskt på grund av Internets absoluta omvandling av musikbranschen. Nu tar artisterna tillbaka makten över sin egen musik, från skivbolagen och från piraterna.

Att Kent släpper en skiva redan på utandning efter förra plattan Röd och att Robyn ger ifrån sig tre album under ett år är bara två inhemska exempel på att alltfler artister hittat ett annat tempo, ett annat sätt att ta sig an sin musik. Det finns massor av andra exempel på artister som släpper sin musik via bloggar, hemsidor eller radikalt analogt via gammaldags kassettband eller limiterad vinyl. Poängen är att det gamla mantrat med singel, album, turné inte gäller längre. Artisterna gör det som passar deras egen rytm, deras egen kreativitet bäst och skivbolaget får ägna sig att på bästa sätt marknadsföra musiken.

Kents bolag slog sig själva för bröstet i branschtidningen Resumé eftersom man lyckades perfekt med sin överraskningstaktik när nyheten om nya plattan plötsligt släpptes på bandets hemsida. Genomslagskraften i traditionell media blev massiv. Kent framstod som ett härligt spontant och självständigt band som slängde ihop en platta på ren feeling och fansen kände sig utvalda som fick musiken nästan i direktkontakt med bandet. Dessutom var kampanjen i princip gratis, inga helsidor, inga reklampelare.

Och visst. Kent är ett självständigt band. Det är ingen lögn man säljer. Men det ligger naturligtvis minst lika disciplinerat arbete bakom den här plattan som med bandets tidigare skivor.

Kent slarvar inte. Ingen kan skjuta från höften och få ur sig en romantisk fullträff som Varje gång du möter min blick med avslutade filmstråkar och allt. Inte ens Kent kan sätta en fullträff som Ismael, en syntig uppdatering av Isola-känslan, utan att anstränga sig. Passagerare är en mycket vacker Jocke Berg-ballad med Eskilstuna som svart fond och Rebecka Törnqvist som duettpartner. Glasäpplen kan mäta sig med vilken Vapen och ammunition-hit som helst. Minimalen börjar som svensk sommarpop men snart växer den svarta syntluggen ut. I Ärlighet respekt kärlek låter man som det stora, episka rockband man faktiskt är.

Och när allt kommer omkring så kanske man ska släppa alla branschteorier och all amatörpsykologi. Kanske är En plats i solen Kents första riktigt vuxna skiva. Det är så här man låten på kontorstid, i den disciplinerat utskurna stunden av friheten mellan lämning och hämtning på dagis.