Nu har Sonic Syndicate gjort det tre gånger. Snart har både In Flames och Dark Tranquillity gjort det också.

Spelat på Metaltown alltså. Och om återanvändningen visar på något är det inte bara att Göteborgsregionen frambringar bra metalband. Naturligtvis handlar det också om den hårda konkurrensen från festivaler som Sweden Rock, Sonisphere och Getaway.

Men även om det skulle handla om ett begränsat urval så motiverar Sonic Syndicate sin plats på en stor scen i solsken väl. Inte minst om man tittar på popularitet.

Den stora publiken gillar verkligen västkustgängets egen tappning av melodisk, men hård metal. Hoppar som en lydig massa redan efter ett par låtar och sjunger gärna med i Flashback.

Sonic Syndicate själva trycker gasen i botten redan från inledande Rebellion in Nightmareland och saktar sällan ner. Alltför sällan kanske, men det är det värt att återkomma till.

Istället bör man understryka att Sonic Syndicate fyller den stora scenen bra med både Wacken-slipad närvaro, tungt ljud och självförtroende. Att relativt nye Nathan Biggs inte enbart är en bra sidekick till sångarkollegan Richard Sjunneson, utan kliver fram som en skönt självklar frontman. Attt Sonic Syndicate faktiskt, kraftigare understryket än bandets kajalmarkerade ögon, gör en helt egen grej och inte bör klumpas ihop med exempelvis Dead by April.

Problemet är bara att de själva också vet hur bra de är på sin halvt hardcore-skrikiga metal och sällan avviker från formeln. Då spelar det liksom ingen roll hur bra låtar som Aftermath är eller hur mycket Sonic Syndicate springer fram och tillbaka över scenen. Nyanserna försvinner och ersätts med tyngd. Till viss del uppvägs det av publikkontakt, tajthet och glada miner. Men inte helt.

Så samtidigt som man kan glädja sig åt både den fortsatta Göteborgsdominansen på metalscenen och att den hårda musiken har den svenska sommaren i ett järngrepp - AC/DC-, Kiss- och Green Day-konserter inte att förglömma - så blir det spännande att se vad Metaltown väljer till de stora scenerna nästa år. Rammstein kan ju inte vara huvudband en tredje gång liksom.

Men det är trots allt synd att Sonic Syndicate med stor sannilkhet inte kommer tillbaka till Frihamnspiren inom en överskådlig framtid. De är grymt bra live, ett gjutet festivalband och avslutar sin tredje Metaltownkonsert löjligt starkt med Burn this city, givna Denial och Jack of diamonds. Det hade varit minst lika spännande som nämnda bokningsproblematik att se hur de skulle kunna få till en mer dynamisk startsträcka nästa gång.