Alla sätt är bra utom de dåliga. När det gäller att nå ut med sin musik precis som med allt annat. Men om det är en bra eller dålig idé att gömma sin nya skiva i ett halvglassigt och delvis annonsfinansierat reklammagasin, tja, det återstår väl att se.

Fördelen för The Ark (och för fansen) är att momsen i ett slag trollas ned från 25 till 6 procent, att cd/magasinet finns att köpa på hundratals olika ställen över hela landet och lär toppa varenda försäljningslista de närmaste veckorna. Dessutom får The Ark möjlighet att själva lägga ut orden och låta ett par artistkollegor säga några snälla saker i fullständigt meningslösa intervjuer.

Nackdelen för The Ark är att man lär förknippas med sina annonsörer på ett helt annat sätt än tidigare. Å andra sidan var det länge sedan någon i publiken skrek sell-out och körde ut månglaren ur templet av den orsaken.

Nå. Nu fokuserar vi på det viktiga. På det som fortfarande utgör själva kärnverksamheten i The Ark. Musiken.

Förstasingeln Superstar är en skönt rockig retroflirt om vikten av att hålla liv i sina drömmar oavsett om du växer upp i Rottne eller Detroit, och den där låten sammanfattar rätt väl hela albumet som fullkomligt dryper av glittrande 70-talsinspirerad glamboogie à la Marc Bolan, Sweet och David Bowie.

De tre är visserligen the usual suspects och har alltid varit viktiga för The Ark men den här gången har Ola Salo löpt linan ut och klätt upp sina låtar till rena Disneygranar. Det hänger pynt på varenda gren, inte minst i Singing ´bout the city som med wailande gitarrer, feta stråkar, mångordiga texter och närmast aggresivt blås låter som ett nummer ur Hair eller som ett funkigt kärleksbarn mellan Stevie Wonders Living for the city, Mungo Jerrys In the summertime och Queens Don´t stop me now. Eller nåt.

Ja, det är överlastat. Ja, vi har hört det förut. Ja, det är lite tacky på sina ställen. Men däremellan svänger det så hårt att The Ark kommer slå undan benen på sommarsverige.

Det kan vara som dyrbar flyer för bandets sommarturné det här cd/magasinet funkar allra bäst.

Lyssna också på:

T.Rex: Electric warrior

Mott the Hoople: Mott