Man kan fråga sig varför Courtney Love släpper nya soloplattan under namnet Hole. Med tanke på att hon är den enda kvarvarande originalmedlemmen. Förmodligen är anledningen att det är mer kommersiellt kittlande med en Hole - comeback än med en ny Courtney-platta. Och alla ska veta att Courtney Love är i stort behov av en rejäl framgång. De senaste åren har varit en Golgata-vandring mellan rehab-kliniker och rättegångssalar.

Courtney Love har inte kunnat slita sig loss ur häxrollen som en skuldtyngd, trasig kombination av Yoko Ono, Marilyn Monroe och Britney Spears. Hon har inte varit speciell snäll mot sig själv och hon har förlorat vårdnaden om sin och Kurt Cobains dotter Frances Bean längs vägen.

Ändå fortsätter hon göra skitbra rockmusik. Eller kanske just därför. På Noboby´s daughter står Courtney Love med ryggen tryckt mot väggen. Trängd, hotad och bespottad. Men hon fortsätter göra envist motstånd. Hon fräser ur sig rocklåtar som i ena stunden låter som soundtracket till ett kolorerat, utstuderat serietidningsvåld för att i nästa ögonblick till soldränkt popmusik med Kaliforniens varma vind i håret för att återigen byta skepnad till ett svart, bitande monster sprunget ur dina värsta mardrömmar.

Tanken var först att göra en mer nedtonad platta. Lucinda Williams mästerverk Car wheels on a gravel road fanns där som inspiration. Men producenten drog åt ett rockigare håll, närmare varumärket Hole. Men de akustiska, mer nedstrippade ambitionerna har dröjt sig kvar i bland annat Honey, Samantha och avslutande Never go hungry.

Holes nya når inte upp till de tidiga utbrotten och den kommer att sågas. Courtney Love är lovligt byte. Men hon är också en fantastisk rockstjärna och hon sjunger hårdare, råare och sjavigare än de allra flesta. Hon spelar med i rollen som vi gett henne, för att det är så det fungerar. Men trotsigheten är obruten. Och jag är fortsatt fascinerad.

LYSSNA OCKSÅ PÅ:

Hole - Live through this

Veruca Salt - Eight arms to hold you