Merle Haggards liv har varit en besvärlig resa. Det känns när man lyssnar på det här albumet som lär vara Haggards sextiosjunde i ordningen, lite beroende på hur man räknar. Ska vi inkludera samlingsalbum och liknande så kan vi dubblera den där siffran.

Hur som helst. I tolv sånger, från öppningslåten I’ve seen it go away till avslutande titelspåret I am what I am – försvarstalet om man så vill – sammanfattar 73-årige Merle Haggard här sitt emellanåt rätt bångstyriga liv.

För trassligt har det varit. Struligt. Men också stolt. När countrysångare som Johnny Cash och Waylon Jennings krånglat med knark och skit så har det ändå varit viktigt att framstå som engagerade artister och sympatiska, hyggliga personer med genuint intresse för sina medmänniskor. Inte för Merle Haggard, no sir, han har borrat ned huvudet och kört sitt eget race.

Mitt under brinnande Vietnamkrig skrev han Okie from Muskogee, en lätt ironisk men provocerande sång som tog heder och ära av vapenvägrare och den framväxande fredsrörelsen. Det blev givetvis ett jävla väsen bland liberala hippies när Merle Haggard helt fräckt reducerade dem till en samling okunniga haschrökare i sandaler, men i stället för att be om ursäkt eller tona ned sin kritik svarade Haggard med att spela in en uppföljare, den ännu syrligare och närmast uppviglande The fightin' side of me. Man behöver inte dela Haggards reaktionära livssyn för att tycka det är lite coolt.

Det sagt vrider vi fram klockan sisådär 40 år och inser att det mesta av Merle Haggards ilska har slipats bort med tiden (han ogillar Irakkriget och har inte mycket till övers för George W Bush), men också att rösten är i formidabelt skick och att han fortfarande vet hur man skriver sånger som bär. Och därmed känns högst relevant även 2010.

Småjazziga och Willie Nelson-doftande kärlekshyllningarna Pretty when it´s new och The road to my heart är riktigt sköna, precis som Oil tanker train om tankvagnarna som dundrade förbi utanför barndomshemmet i Bakersfield.

Bad actor är en öppenhjärtig uppgörelse med de roller som Merle Haggard mer eller mindre frivilligt spelat genom åren. Och visst är pennan fortfarande vass. Tro inget annat.

”I believe Jesus is God and the pig is just ham. I’m just a seeker and I’m just a sinner and I am what I am.”

Så avslutar Merle Haggard sitt album. Det är svårt att lära gamla hundar nya tricks, och Merle Haggard har inga planer på att sitta fint.

Lyssna också på:

Dwight Yoakam: Buenas noches from a lonely room

Nick Lowe: The Convincer