Rufus Wainwright sparar sällan på krutet. Men på sjätte studioalbumet har stråkarna och pompan kastats i soptunnan. Bara sång och piano. En reaktion på operan han skrev häromåret och delar av skivan präglas av mamman Kate McGarrigles bortgång. Sångerna djupnar successivt och de tre tolkningarna av Shakespearesonetter, en aria (på franska) och den avslutande Zebulon tänder ljus i mörkret. Och när jag lyssnar extremt koncentrerat och hör hur han sjunger ut varenda stavelse blir det stor sångkonst. Tyvärr är krusidullerna i pianospelet i vägen för melodierna ibland.