Trion kallar sin tredje skiva Tango 3.0. Som vore det en radikalt uppgraderad version. Tyvärr känns det som ett aldrig uppnått mål. Visst har de försökt utveckla sig sedan den makalösa debuten för snart tio år sedan, men det har mest varit smärre uppdateringar. Här tycks de ha strävat norrut, mot den nordamerikanska gränsen med några texmexiga inslag och kanske till och med en gnutta New Orleans. Men konceptet med dubbig, beatdriven tango kvarstår. Utmärkt bra så, men kanske snarare version 2.5 än 3.0.