Det krävdes några öl, en grill, hög volym och en smula övertalning innan jag lärde mig att uppskatta Dundertågets första platta. Nu när uppföljaren är här tar jag emot den med öppna armar. Jag omfamnar riffen, slingorna, koskällorna och de pughiga texterna. Om Hellacopters var en öppen Ford Mustang så är Dundertåget en hottad epatraktor. Men eldsflammorna på dörrarna är likadana och även om man är amerikaniserad in till kalsongerna så är det en speciell lycka som uppstår i igenkänningen när Dundertåget kombinerar bonnarock med grandoft och hembränt. Gott ös är det också.