Många pratar om den potentiella dialogen mellan vetenskap och samtidskonst. Få har dock gått lika långt i utforskandet av detta mellanrum som den spanske tonsättaren Hector Parra och den amerikanska partikelfysikern Lisa Randall, professor vid Harvarduniversitet och omtalad för sina modeller för universum kallade Randall-Sundrum 1 och 2.

Till det musikdramatiska verket Hypermusic Prologue, med undertiteln A projective opera in seven planes, har Randall skrivit librettot. Det hela är ett försök att konstnärligt gestalta de verklighetsdimensioner, upp till sju stycken, som Randall har hittat bevis för på molekylärnivå.

I steget från stringteori till klingande material hamnar lyssnaren i ett slags laboratoriesituation samtidigt som abstraktionsnivån i resonemangen gör klangerna märkligt vackra. Det som förvånar allra mest är kanske sensualismen i uttrycket. Trots närvaron av matematiska modeller blir resultatet en impressionistisk lätthet i förflyttningarna, och sopranen Charlotte Ellett är helt fantastisk i rollen som vetenskapsmannen.