Vad var kvällens höjdpunkt?

– Självklart Mannen i den vita hatten (16 år senare), som var avslutningsnumret. Jag fick nästan tårar i ögonen. Den var en värdig ersättare för 747 som inte spelas på turnén. Och så var det roligt att de spelade Max 500. Kul överraskning!

Halvvägs in i konserten twittrade du om ett bra men hälsovådligt grustag. Vad hände?

– Det var oerhört tung basgång, mina revben började knaka. Om man gillar sånt, som jag gör, så var det helt okej.

Var det några överraskningar i låtvalet?

– Nej, de har följt låtlistan hyfsat slaviskt. Det var överraskande att de inte spelade några låtar från Isola-plattan – det var lite tråkigt. Deras angenäma problem är att de har så fruktansvärt många bra låtar att välja mellan efter att ha spelat ihop i tjugo år.

Var Lisebergshallen rätt lokal?

– Ja, jag har bland annat sett Kent på Scandinavium tidigare. Där blev det för bredbent och arenarockigt. Här blev det stundtals svettig klubbkänsla trots att det fanns 3 000 i publiken. Helt perfekt.

En fråga kvar. Vilken fråga har jag inte ställt?

– Du har inte frågat om det var Kents bästa konsert. Och det var det inte. Jag tycker fortfarande att Kalasturnén vid Röda Sten 2002 var den bästa. Men denna hör till den bästa på flera år – om man köper elektrogrejen.