Jag har nog inte klivit ur schlagerbubblan helt och hållet för banne mig om jag inte sitter där och stampar takten åt Neos Melodifestivalbidrag. Om en vecka har det säkert gått över men just nu lyssnar jag hundra gånger hellre på Human frontier än på Olas eller Timoteijs bidrag. Det sagt är detta ingen särskilt bra skiva, det inser även jag i mitt uppjagade tillstånd. Neos profillösa falsettpop vill hemskt gärna leka med Mika men sitter fast med båda benen i den ljudmässigt värsta delen av 80-talet. Den där andra fyren lyser med väldigt svagt sken.