Hur försiktiga tonerna än må vara från Liars, går öronen aldrig säkra. Musiken är som potentiella naglar över griffeltavlor. Mellanrummen mellan gitarr, trummor och sång är vida och hålls bara löst samman, men då och då samlas de i stora ovädersmoln som briserar. Suggestivt visserligen - särskilt Here comes all the people, som en ond Dick Dale - men långt ifrån lika effektfullt som på tidigare skivor. Dubbelutgåvan har även spåren mixade av Thom Yorke med flera.