Kimya Dawson var den rådjursögda ena halvan i Moldy Peaches med sockervaddsfrisyr som gjorde naiv skrammelpop med Adam Green. Texterna om att röka crack och sexlekar fick garvade gangsterrappare att rodna när de sjöngs av hennes rara hesa stämma. Nu har hon tagit musiken vidare med ett nygammalt projekt och lika roligt uppstudsigt är det inte längre. Kanindräkten är borta. Men gör-det-själv-känslan är kvar och den klär bra i texterna om oförtruten tro på bästisar i en värld av förlorare.