Även en cyniker blir berörd
Poppunk
NEVERSTORE
Sticky fingers, fredag
Publik: Ca 150.
Bäst: Shallow beautiful people. Och Racer, såklart.
Sämst: Stor punkpop i för liten lokal.
Relaterat
Det är inte lätt att heta Neverstore och vara från Skövde. Hade den här tioårsjubilerande trion varit från en bruksort eller Göteborg och hämtat inspiration från anglosaxiskt, kreddigt 60-tal, så hade de blivit hyllade (och hetat Soundtrack of Mando). Nu bär de sin kärlek till akter som Green Day och Blink 182 stolt över hjärtat och får ofta nöja sig med farbroderliga "De är bra, men låter mest som...".
Och det är fel. Neverstore är riktigt bra. Eller, bra på riktigt.
Det är nämligen sådant som visar sig när publiken tryter och andra band kanske skulle välja trött rutin.
Inte Neverstore. Med karismatiske Jacob Widén som trumfkort behandlar de publiken som vore det en frälsande arenakonsert och radar upp sina oklanderligt poppiga punkhittar så välljudande proffsigt att även en härdad cyniker blir berörd.
Visar att en liten publik kan kännas stor och får rimligtvis snön att smälta med Summer.
Hjärtevärmande bra och dynamiskt, helt enkelt.
Om inte Neverstore får vara förband till Green Day på Ullevi i juni förtjänar de VIP-platser vid scenkanten. Oddsen är dock att de fixar dem själva, med breda leenden och totalt fokus.
Så kirrade de i alla fall Sticky fingers.
Kalle Malmstedt

































