Det är inte lät att göra en rökig bar av en mässhallsliknande lokal som Brew house. Men Amanda Jenssen och hennes band gör om inte sitt yttersta så i alla fall en rejäl ansträngning för att upprätthålla illusionen.

Att hon och Per Wiksten har hittat flowet hördes redan på Jenssens första skiva. Numera är de trogna låtskrivarpartners och fyller scenen med en speciell, lite retfull, kemi.

Det är framför allt låtarna från nya skivan Happyland som Jenssen turnerar med. Men Amarula tree och en fin avskalad To the sun passar också in i ljudbilden, lite skitig gangsterjazz, som Amanda Jenssen kallar den.

Hon har inte gjort någon hemlighet av att Cab Calloway är en inspirationskälla. Han får både värma upp inför konserten och avsluta i form av hiten Minnie the Moocher, som här får en lekfull och härligt frisinnad tolkning. Då har Amanda Jenssen släppt lite av kontrollen, både på sin egensinniga raspiga röst och sitt scenspråk. Det tar ungefär halva konserten, vid låten Morning light som får feeling av de två begåvade blåsarna. Efter det kommer den senaste skivans allra bästa låt, lugna Sing me to sleep som också blir spelningens mest hårresande.

Det som på skiva är ett festligt koncept, att plocka ohämmat från klassiska sound, kan bli opersonligt på scen om man inte vågar tillföra något eget. Tydligast blir det i extranumret Happyland, då ett technodoftande beat bryter av det mörkt countrybultande. Där händer något nytt som jag hoppas Amanda Jenssen jobbar vidare på, med eller utan Per Wiksten.