Vi musikmurvlar hittar gärna på nya genrer. Förra året var det en del snack om chillwave, glo-fi och hypnagogisk pop. Toro Y Moi (Chaz Bundick) kan placeras in i ovan nämnda begrepp, en ung amerikan som är lika hemtam i indieestetik som 80-talets kommersiella pop. Ibland närmar han sig föregångaren Ariel Pink eller glider ner på stranden som en solbränd kusin till The Tough Alliance. Det är skevt och hackigt, låtarna håller – medvetet – på att ramla ihop, men melodierna är hela tiden lättillgängliga. Var är solkrämen? Jag låtsas att det är sommar.