Ett ensamt piano. En akustisk gitarr, en försiktigt vispande trumma. Det räcker så. Sophie Zelmani behöver inte ens öppna munnen i öppningsspåret If I could för att värmen ska sprida sig. Få svenska artister har skapat en så välbekant men fullständigt unik ljudbild som Zelmani, rik och avskalad på en och samma gång. Jag är inte odelat förtjust i hennes två senaste album men den här gången träffar hon verkligen rätt. Det måste ha varit Sophie Zelmani som Pythagoras syftade på i sin teori om sfärernas musik, den som binder ihop världsalltet.